Omställningen till en klimatneutral dagligvaruindustri har goda förutsättningar att gå hand-i-hand med ökad konkurrenskraft, men är beroende av agerande både utanför industrins kontroll och utanför Sveriges gränser.

Helhetssyn krävs om industrins konkurrenskraft ska värnas – ett misslyckande kan leda till försämrad hållbarhet. Industrins egna processer samt inrikestransporter kommer att kunna vara fossilfria redan 2035, men det kan dock finnas flaskhalsar kopplade till både tillgång och
pris på klimatneutral, hållbart producerad energi.

Hållbarhetsoptimerade förpackningar ska vara konkurrenskraftiga, fossilfria, återvinningsbara och återvunna i möjligaste mån, och de ska inte orsaka matsvinn. Forskning och utveckling behövs för att säkerställa att nya, hållbara förpackningssystem kan möta hygienkrav. Det behövs en fungerande marknad för återvunnen plast, då den svenska dagligvaruindustrin inte kan använda alla de återvunna fraktionerna. Det kommer att krävas betydande investeringar för att uppnå detta.

Dagligvaruindustrin styr inte själv över konsumenternas matvanor, men ser att konsumentbeteende, konsumtionsvanor och produktval kommer att ha en stor roll i omställningen.

Påverkan på primärproduktionen är avgörande för industrins klimatarbete. Det finns redan idag många lösningar för en mer hållbar primärproduktion, men det saknas marknadsincitament och kostnadsfördelning för att kunna realisera dem i bredare omfattning. En bred insats från politiken, samt ett samarbete i hela värdekedjan krävs för att jordbruk, djurhållning, och produktion av material och insatsvaror skall närma sig klimatneutralitet.

En strategi för klimatneutralitet – inklusive kompenserande åtgärder så att jordbruket kan uppnå netto noll utsläpp via till exempel kolinlagring i mark – måste utvecklas i Sverige och främjas internationellt. EU:s jordbrukspolitik måste stödja resan. Utveckling av standardiserade mät- och beräkningsmetoder för alla dagligvaror kommer att vara en nyckelfaktor.

Färdplan: Dagligvaruindustrin